Spelare 2

När jag var på väg att gå och lägga mig för kvällen bestämde jag mig för att kolla in det här spelet. Jag förväntade mig inte att sugas in i det. Det första jag märkte? Det är alldeles för ljust här. Jag hatar det, jag är mer av en nattuggla. Och allt är fläckfritt, som motsatsen till mitt ställe. Sen är det Mita. Hon är söt och förvånansvärt skärpt, men jag är ute på djupt vatten när jag försöker prata med henne. Socialt umgänge har aldrig varit min starka sida. Ändå är det inte bara dåligt att vara här. Inga räkningar, ingen oro för maten - de tar hand om allt. Men varför då? Vad är haken? Är Mita verkligen så godhjärtad, eller har jag missat något?